Lyseveien är inte särskilt lätt att nå. Den ligger i en del av Norge som är så långt från civilisationen att en väg anlades här först 1984.

Nordisk mytologi

Vi hade hört rykten om dess existens, men i verkligheten är det få som har kört de 25,5 kilometrarna som slingrar sig likt en orm över bergssluttningarna i sydvästra Norges kuperade och svårframkomliga terräng. Tids nog kunde vi bekräfta att det vi hört stämmer: Lysveien lever verkligen upp till sitt rykte.

Men det vet vi inte när vi som första bil försiktigt stannar till vid Eurotunnelns spärr. Solen är inte uppe än, men vi har inte tid att unna oss någon sovmorgon om vi ska nå Hirtshals i norra Danmark i tid för kvällsfärjan till Kristiansand.

Så småningom når vi vår bas, Sirdal Høyfjellshotell i Fidjeland. Lyseveien ligger bara fem kilometer härifrån.

Hotellet är perfekt placerat för såväl vandringar som skidåkning. Vår aktivitet är betydligt mindre energikrävande, men inte mindre spännande; vi tänker köra på en av världens vackraste vägar.

Sicksackväg i ett vackert naturlandskap

Extremt öde

Den gula skylten ”Lysebotn” påminner om en fyr som hälsar oss välkomna till detta avlägsna hörn av världen. Här börjar vägen som anlades för att betjäna kraftstationen Tjodan, Den första vägen till Lysebotn. Tidigare var byns invånare beroende av båt för att nå civilisationen i slutet av Lysefjorden. Och här börjar även vår upplevelse.

Klättringen till toppen börjar försiktigt, vägen slingrar sig genom frodiga skogsmarker och runtomkring oss skimrar vintergröna växter och gulnande löv i den fuktiga, kyliga luften. Men det tar inte lång tid förrän ljudet av en färist (ett galler i vägbanan som hindrar klövdjur att passera) under våra däck signalerar en förändring; det blir brantare och landskapet kommer allt närmare utanför fönstren, skuggor dansar över lacken på bilen och bergsväggarna reser sig över oss.

Vilken plats att testa en bil på. Lyseveien är ett test för både människa och maskin. Vägen smalnar ibland av för att sedan leta sig upp på platåer där den med en serie hårnålssvängar och sköna raksträckor sträcker sig mot horisonten. Klippblock från istiden ligger utspridda bland mossa och ljung vid sidan av vägen med en silvrig glans som får landskapet att se utomjordiskt ut – som att det bubblar av kvicksilver.

På hösten kan du räkna bilarna du ser här på en hand. Men som alltid koncentrerar du dig helt på nästa kurva. Du positionerar bilen för maximal sikt så att du kommer ur kurvorna utan att tappa för mycket fart.

Rödfärgad bil på en väg nära vattnet

Bryt tystnaden

När vi ökar farten efter den sista hårnålskurvan kommer nästa överraskning: en 1,1 kilometer lång tunnel som svänger i 180 grader genom foten av berget. Motorn och avgassystemet fyller tunneln med ett surroundliknande ljud, men precis när dina ögon och öron vant sig vid mörkret kommer dagsljuset tillbaka, och du kastas ut i dalen och den sömniga lilla byn Lysebotn.

Vi stannar till vid kajen och tittar på vägen vi precis åkt och det går upp för oss att vi precis gjort vårt livs resa. Omgivningarna runt Lyseveien är inte av denna värld och på en skala omöjlig att uppskatta om du inte varit här och upplevt den själv.

Mer under Utanför huvudstråken

Vi befinner oss i Tyskland, på B500 – B som i Beryktad och

B som i namnet på platsen: Baden-Baden. Författaren Geoff Hill ska avgöra om detta är Europas bästa motorcykelväg.

Uppe i bergen

Om du älskar friluftsliv har de schweiziska alperna allt: skidåkning, snowboardåkning, mountainbikecykling, vandring och forsränning. Men vi var ute efter en annan upplevelse. Motorjournalisten James Mills tog sig an det legendariska Flüelapasset.