Vals i Vendôme
Vi glider fram längs gatorna och förflyttar oss mellan två olika världar: Place de la Bastille, en hyllning till revolutionen och fortfarande den plats där arga demonstranter samlas, och Place Vendôme, palatsen och juvelerarnas hem, en vacker men reserverad plats som med dess strama, högst formella människor påminner om kejsartiden.
Endast sex minuter skiljer dessa två världar åt: de separeras av Rue Saint Antoine, Rue de Rivoli och Rue de Castiglione. Den sistnämnda går plötsligt över i något som närmast kan beskrivas som en kullerstensparkett, slät som ett dansgolv. Här frestas man nästan att snurra omkring med bilen i en vals runt Vendômekolonnen mitt på torget.
Och så plötsligt är det bara där. Eiffeltornet. Alla vet hur det ser ut, men du kan inte undgå att bli överraskad över hur stort det är. Från Bir-Hakeim-bron, även den konstruerad av nitat järn, är Eiffeltornets storlek perfekt, helt i harmoni med omgivningen.
Vi skulle gärna stanna och beundra, men det finns ett annat välkänt byggnadsverk i Paris som vi vill ta en närmare titt på: Périphérique Parisien. Här finns det kanske inte lika mycket att beundra. Tja, om du inte räknar de gånger du korsar någon av ringmotorvägens alla broar. Fyra är för fotgängare och 17 är för tunnelbana och tåg.
När vi färdas över dem syr vi ihop floden Seine som delar Paris i två. Pont-Neuf, stadens äldsta bro. Pont Alexandre III, med sin praktfulla barockstil, som tar dig från Champs-Élysées till Les Invalides och Napoleons grav. Pont de Grenelle, på vars centrala bropelare vi hittar planskissen för Frihetsgudinnan, där hon tittar ut över havet mot sin storasyster i New York som galjonsfiguren på ett fartyg.
